CIP-rengöring – så fungerar cleaning in place och var den inte räcker

CIP står för cleaning in place och betyder att utrustningen rengörs där den står, utan att tas isär. Rengöringslösningar och sköljvatten pumpas genom samma system som produkten går igenom, enligt ett förprogrammerat förlopp. I tankar fördelas lösningen med spraykulor eller roterande tvätthuvuden, och i rörledningar är det flödet som gör det mekaniska arbetet.

Metoden används där produkten är flytande eller pumpbar och utrustningen är sluten: tankar, rörsystem, värmeväxlare, pastörer, separatorer, blandare och delar av fyllmaskiner. CIP är standard i mejerier, bryggerier och dryckesindustri, och används också vid tillverkning av till exempel juice, såser och soppor.

Fördelarna är att rengöringen blir upprepbar, att utrustningen inte behöver demonteras varje gång och att personalen inte hanterar heta kemikalier på samma sätt som vid manuell rengöring. En CIP-anläggning kan vara central och betjäna flera linjer, eller lokal och kopplad till en enskild maskin.

Programmet anpassas efter produkt och utrustning, men en typisk cykel innehåller följande steg:

1. Förspolning

   Vatten trycker ut kvarvarande produkt och lösa rester. En stor del av smutsen försvinner redan här.

2. Alkalisk rengöring

   En varm lösning, ofta baserad på natriumhydroxid (lut), cirkuleras för att lösa upp fett och proteiner.

3. Mellansköljning

   Vatten spolar ut den alkaliska lösningen och lösta rester innan nästa kemikalie tillsätts.

4. Sur rengöring

   En sur lösning, till exempel baserad på salpetersyra eller fosforsyra, tar bort kalk och mineralbeläggningar som mjölksten. Steget ingår inte alltid i varje cykel utan kan köras med jämna mellanrum.

5. Slutsköljning

   Rent vatten sköljer bort de sista kemikalieresterna. Konduktiviteten i returvattnet används ofta för att bekräfta att systemet är fritt från kemikalier.

6. Desinfektion

   Systemet desinficeras med hett vatten eller ett kemiskt medel, till exempel perättiksyra. Beroende på medel och produkt följs steget av en sista sköljning.

Vissa system använder rengöringslösningen en gång och släpper den sedan till avlopp. Andra samlar upp lösningen och återanvänder den efter att koncentration och temperatur justerats. Valet påverkar kemikalie- och vattenförbrukningen, och i system som återanvänder lösningen behöver dess kvalitet följas upp.

CIP bygger på samma fyra faktorer som all rengöring – kemi, temperatur, mekanik och tid. Skillnaden mot manuell rengöring är att de i ett slutet system går att styra och mäta:

• Tid – hur länge varje steg pågår. Tiden bör räknas från att rätt temperatur och koncentration nåtts i systemet, inte från att pumpen startar.
• Temperatur – påverkar hur snabbt kemin verkar. För låg temperatur ger sämre rengöring, och för varmt förspolningsvatten kan få proteinrester att bränna fast.
• Koncentration – mäts oftast via konduktivitet och doseras automatiskt. Både för låg och för hög koncentration ger problem.
• Flöde och turbulens – i rörledningar krävs turbulent flöde för att ge mekanisk verkan mot rörväggen, och en ofta använd tumregel är en flödeshastighet på minst omkring 1,5 m/s. I tankar gäller det att tvätthuvudena ger tillräcklig täckning över alla ytor.

Parametrarna hänger ihop. Om flödet minskar på grund av en sliten pump eller en ändrad rördragning blir resultatet sämre, även om tid, temperatur och koncentration ser rätt ut i styrsystemet. Därför behöver ett CIP-program valideras när det tas i drift och när något i systemet ändras.

Det räcker inte att programmet har körts. Det ska gå att visa att det körts med rätt parametrar och att resultatet blir det avsedda. Verifieringen sker på flera nivåer:

• Loggning av varje cykel – tid, temperatur, konduktivitet och flöde registreras automatiskt, helst med larm när ett värde hamnar utanför gränserna.
• Granskning av loggarna – en ansvarig person går igenom och godkänner cyklerna, särskilt de som gett larm.
• Visuell inspektion – tankar, luckor och demonterbara delar kontrolleras regelbundet.
• ATP-mätning och mikrobiologiska prov – på åtkomliga ytor efter rengöring och vid behov på sköljvatten.
• Täckningstest – ett riboflavintest visar om tvätthuvudena i en tank når alla ytor. Riboflavin lyser i UV-ljus, så ytor som inte sköljts av syns tydligt.

En cykel som avbrutits eller gett larm ska hanteras som en avvikelse. Utrustningen bör inte släppas till produktion förrän orsaken är känd och en godkänd rengöring har genomförts.

CIP fungerar bara där lösningen faktiskt når fram och där flödet är tillräckligt. I de flesta anläggningar finns delar som behöver kompletteras med manuell rengöring:

• Döda ändar i rörsystemet (dead legs) – rörstumpar, avstängda grenar och instrumentanslutningar där lösningen står still i stället för att strömma förbi.
• Packningar och o-ringar – slitna eller spruckna tätningar kan hysa produktrester och bakterier som CIP inte kommer åt.
• Skuggade ytor i tankar – bakom omrörare, bafflar och inbyggda rör där tvätthuvudena inte når.
• Luckor, lock och manhål – tätningsytor och gångjärn utanför själva produktflödet.
• Ventiler, pumpar och givare – delar med små hålrum och komplex form.
• Fyllmunstycken, filter, silar och slangar som kopplas in och ur.

Delar som går att ta bort rengörs ofta med COP (cleaning out of place), alltså i ett separat tvättkar eller en diskmaskin för komponenter. Övriga delar rengörs manuellt med demontering, borstning och desinfektion. Packningar behöver dessutom inspekteras och bytas enligt ett underhållsschema, eftersom en skadad tätning inte går att rengöra till godkänd nivå.

Food Support installerar eller driver inte CIP-anläggningar. Det vi gör är manuell rengöring av de delar som CIP inte når: demontering och rengöring av ventiler, luckor, fyllardelar och annan utrustning enligt tillverkarens anvisningar, följt av desinfektion och återmontering. Arbetet läggs i era produktionsstopp och dokumenteras, så att det kan visas upp tillsammans med era CIP-loggar vid en revision.